publicerad: 2021  
1klusil klusilen klusiler
klus·il·en
substantiv
klusi´l
● konsonant som bildas genom att tal­kanalen helt stängs av och sedan plötsligt öppnas
ton­lösa klusiler; tonande klusiler; svenskans klusiler är p, t, k, b, d och g
belagt sedan 1904; av tyska Klusil med samma betydelse; till lat. clu´silis 'som lätt sluter sig'
2klusil klusilt klusila
klus·il
adjektiv
klusi´l
● som bildas genom att tal­kanalen helt stängs av och sedan åter öppnas
klusila konsonanter
belagt sedan ca 1855; se ur­sprung till 1klusil!!