publicerad: 2021
1klusil
klusilen klusiler
klus·il·en
substantiv
●
konsonant som bildas genom att talkanalen helt stängs av och sedan plötsligt öppnas
tonlösa klusiler; tonande klusiler; svenskans klusiler är p, t, k, b, d och g
belagt sedan 1904;
av tyska Klusil med samma betydelse; till lat. clu´silis 'som lätt sluter sig'
2klusil
klusilt klusila
klus·il
adjektiv
●
som bildas genom att talkanalen helt stängs av och sedan åter öppnas
klusila konsonanter
belagt sedan ca 1855;
se ursprung till
1klusil!!