publicerad: 2021  
knorra knorrade knorrat
verb
[knår`a]
1 småmuttrande klaga men inte göra något åt orsakerna till miss­nöjet
SYN. 1knota, murra JFR grumsa
någon knorrar (om/över något/sats)
någon knorrar (om något)
någon knorrar (om sats)
någon knorrar (över något)
någon knorrar (över sats)
någon knorrar (på någon)
folk knorrade över de stigande priserna
belagt sedan 1457–64 (Skrifter till uppbyggelse från medeltiden); fornsvenska knorra; i sv. dial. även 'spinna' (om katten); gemensamt germanskt ord, besläktat med knarra; ljud­härmande
2 kurra
något knorrar
magen knorrar när hon är hungrig
belagt sedan 1662
knorraknorrande, 2knorr
knorra sig