SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

konicitet koniciteten

kon·ic·itet·en

substantiv

konicite´t

● konisk form

belagt sedan 1864; se ur­sprung till kon

SO

Alfabetisk lista

  kongruensfall subst.
  kongruensfall (kongruens)
  kongruent adj.
  kongruent (kongruera)
  kongruera verb
  konicitet subst.
  konisk adj.
  konjak subst.
  konjaksglas (konjak)
  konjakskrans subst.
  konjakskupa subst.

  Till   alla ordböcker