publicerad: 2021
konsekvens
konsekvensen konsekvenser
kon·sekv·ens·en
substantiv
1
(naturlig) följd av viss handling, visst förlopp eller dylikt
JFR
resultat
en konsekvens (av något/sats) (för någon/något)
en konsekvens (av något) (för någon)
en konsekvens (av något) (för något)
en konsekvens (av sats) (för någon)
en konsekvens (av sats) (för något)
en logisk konsekvens; en naturlig konsekvens; negativa konsekvenser; ödesdigra konsekvenser; långtgående konsekvenser; han tog konsekvenserna av misstroendeförklaringen och avgick; börsnedgången fick svåra konsekvenser för industrin; en konsekvens av regeringens politik var att klyftorna i samhället ökade
belagt sedan 1632;
av lat. consequen´tia 'följd'
2
motsägelsefritt sammanhang
konsekvens (med något)
bristande konsekvens i resonemanget
○
äv. om fasthet och följdriktighet i handlande
man måste visa konsekvens vid barnuppfostran
belagt sedan 1664