publicerad: 2021  
konsekvens konsekvensen konsekvenser
kon·sekv·ens·en
substantiv
konsekven´s
1 (naturlig) följd av viss handling, visst förlopp eller dylikt
JFR resultat
en konsekvens (av något/sats) (för någon/något)
en konsekvens (av något) (för någon)
en konsekvens (av något) (för något)
en konsekvens (av sats) (för någon)
en konsekvens (av sats) (för något)
en logisk konsekvens; en naturlig konsekvens; negativa konsekvenser; ödes­digra konsekvenser; långt­gående konsekvenser; han tog konsekvenserna av misstroendeförklaringen och av­gick; börs­nedgången fick svåra konsekvenser för industrin; en konsekvens av regeringens politik var att klyftorna i sam­hället ökade
belagt sedan 1632; av lat. consequen´tia 'följd'
2 motsägelsefritt samman­hang
konsekvens (med något)
bristande konsekvens i resonemanget
○ äv. om fasthet och följd­riktighet i handlande
man måste visa konsekvens vid barnuppfostran
belagt sedan 1664