publicerad: 2021  
konsekvent neutrum konsekvent, bestämd form och plural konsekventa
kon·sekv·ent
adjektiv
konsekven´t
● följd­riktigt genom­förd enl. vissa principer
JFR principfast
en konsekvent upp­fostran
○ äv. ut­vidgat ständigt genom­förd
ett konsekvent ifråga­sättande; han vägrar konsekvent att lyssna på henne (adverbial)
○ ibland äv. om person motsägelsefri i sina handlingar
som förälder måste man vara konsekvent
belagt sedan 1795; av lat. con´sequens 'följande; följd­riktig', till con´sequi 'följa efter'; jfr ur­sprung till konsekutiv, sekunda, sekvens