publicerad: 2021
1kratta
krattan krattor
kratt·an
substantiv
1
ett redskap för rensning av sand och jord bestående av en tvärslå med små pinnar, fäst på ett långt skaft
JFR
1räfsa
belagt sedan ca 1645;
till fornsvenska kratta 'riva; klösa'; gemensamt germanskt ord; ljudhärmande
2
vardagligt
oskicklig person i något avseende som ofta framgår av sammanhanget
han är en riktig kratta bakom ratten
(göra något) som en kratta
(göra något) på ett mycket oskickligt sätthennes handstil är oläslig och hon stavar som en kratta
belagt sedan 1856;
eg. 'ngt avskrapat, dåligt'; till
2kratta!!
2kratta
krattade krattat
verb
●
rensa, jämna och fåra jord el. sand, vanligen med hjälp av kratta
någon krattar (bort) något
kratta tomten; kratta grusgången; hon krattade hans grav en gång i veckan
○
ibland med tonvikt på resultatet
ofta med partikel, särskiltbort
de krattade bort gamla löv från gräsmattan
kratta manegen för någon/något
se
manege
belagt sedan 1748
krattakrattande, krattning