publicerad: 2021
1kredit
krediten krediter
kred·it·en
substantiv
●
anstånd med betalning vid köp av vara eller tjänst som ges om förtroende el. säkerhet finns, efter mer el. mindre strikta regler
JFR
avbetalning
(på) kredit
kortfristig kredit; bevilja kredit; de köpte möblerna på kredit
○
ibland äv. konkret om ekonomisk tillgång som får disponeras mot räntekostnader
SYN.
lån
de tog upp krediter för att finansiera investeringarna; en belastning för företaget är de dyra utländska krediterna
○
äv.
förtroende som ger möjlighet till köp utan omedelbar betalning
han har kredit i affären; landet har försvagat sin internationella kredit
belagt sedan 1617;
av franska crédit, ita. credito 'förtroende; kredit'; till lat. cre´dere 'tro; anförtro'; jfr ursprung till
ackreditera
2kredit
ingen böjning, neutrum
kred·it
substantiv
●
inkomst- eller tillgodohavandedel av någons räkenskaper
MOTSATS
debet
kreditpost; kreditsida
få debet och kredit att gå ihop
○
äv. om högersidan i räkenskapsbok
föra något under kredit
belagt sedan 1674;
av lat. cre´dit 'han anförtror', till cre´dere 'tro; anförtro'; jfr ursprung till
1kredit!!