publicerad: 2021  
kronvittne kron­vittnet kron­vittnen
kron|­vittn·et
substantiv
kro`nvittne
brottsling som mot löfte om strafflindring vittnar mot sina med­brottslingar särsk. före­kommande i Stor­britannien och USA
belagt sedan 1889; jfr engelska king's evidence med samma betydelse