publicerad: 2021  
kråka kråkan kråkor
kråk·an
substantiv
krå`ka
1 en större, grå och svart fågel som har kraxande läte och som är all­ätare och svår bo­plundrare
en flock väl­födda kråkor for i maklig flykt bort över fälten; kråkan håller helst till i odlad bygd; holländska och franska landskaps­målare låter ofta bort­flygande kråkor ge rymd åt de stora, tysta slätterna
○ äv. om när­besläktade fåglar
alpkråka; nötkråka
svart kråka
elda för kråkorna slösa med bränslestäng av elementen när du vädrar, annars eldar du för kråkorna! ○ äv. bildligt om att slösa till ingen nyttahon var över­lägsen i semi­finalen och sparade på krafterna – det var ingen idé att elda för kråkorna
hoppa kråka hoppa jäm­fotapå visst sätt, som lek: på upp­värmningen fick de slå kuller­byttor och hoppa kråka
spilla krut på döda kråkor se krut
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska kraka; ljud­härmande
2 enkel an­teckning (vanligen bara ett tecken) på papper
sätta en kråka i marginalen
belagt sedan 1788
3 var­dagligt litet stycke torkat snor
snorkråka
peta kråkor ur näsan
belagt sedan 1823