publicerad: 2021  
kuckeliku kuckelikuet
kuckel·iku·et
substantiv
kuckeliku´
1 tuppens galande
○ äv. som ljud­härmande ut­rop el. beskrivning
kuckeliku, klockan är sju!
belagt sedan 1796; av ljud­härmande urspr.
2 var­dagligt kuckel
de hade något kuckeliku för sig i köket
belagt sedan 1889