publicerad: 2021  
kullerbytta kullerbyttan kullerbyttor
kull·er|­bytt·an
substantiv
kull`erbytta
● rotation av kroppen ett helt varv fram­åt (eller bak­åt) med huvudet och händerna i marken eller golvet
JFR 2volt 1, 1vurpa
göra en kuller­bytta; slå kuller­byttor
○ äv. om oavsiktlig rörelse (fall eller dylikt)
den gamla damen gjorde en kuller­bytta
○ äv. om liknande rörelse av for­don eller dylikt
jeepen gjorde en kuller­bytta
○ äv. bildligt
han kände hur hjärtat slog kuller­byttor när hon log mot honom
en logisk kuller­bytta ett uppenbart logiskt fel­slutdet är en logisk kuller­bytta att in­föra straff­avgifter redan fem år innan kraven ska vara upp­fyllda
belagt sedan 1689; av franska culbute med samma betydelse, till cul 'bak­del' och buter 'snava; stöta'; med an­slutning till bytta och kullra