SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

kulmage kulmagen kulmagar

kul|­mag·en

substantiv

ku`lmage

● rund, ut­putande mage

en medel­ålders man med begynnande kul­mage

belagt sedan 1924

SO

Alfabetisk lista

  kullko subst.
  kullra verb
  kullrig adj.
  kullvräkt (kull)
  kullvält (kull)
  kulmage subst.
  kulmage (mage)
  kulmantel (mantel)
  kulmen subst.
  kulmination subst.
  kulminera verb

  Till   alla ordböcker