SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 kulminera kulminerade kulminerat verb kulmine´ra ● nå sin kulmen JFR peaka någon/något kulminerar (i/med något) någon kulminerar (i något) någon kulminerar (med något) något kulminerar (i något) något kulminerar (med något) pjäsen kulminerade i en storartad uppgörelse med manssamhället; ett dovt muller som växte i styrka tills det kulminerade i ett dån ○ spec. passera en orts meridian om himlakropp när solen kulminerar står den i syd belagt sedan 1740 kulminerakulminerande, kulmination SO Alfabetisk lista kulmage subst. kulmage (mage) kulmantel (mantel) kulmen subst. kulmination subst. kulminera verb kulna verb kulpenna subst. kulram subst. kulram (ram) kulregn subst. Till alla ordböcker
