publicerad: 2021  
kulmination kulminationen kulminationer
kulm·in·at·ion·en
substantiv
[-∫o´n]
● det att upp­nå kulmen
kulminationen (av något)
modernismens kulmination och kris
○ äv. konkretare, sär­skilt en himla­kropps passage av en orts meridian
belagt sedan 1740 (om himlakropp); till kulminera