publicerad: 2021  
1kurra kurran
kurr·an
substantiv
kurr`a
● var­dagligt arrest
sitta i kurran
belagt sedan 1749; av om­diskuterat urspr.; ev. samma ord som sv. dial. kurra 'koja'
2kurra kurrade kurrat
verb
kurr`a
● ge ifrån sig ett ganska ljust, dämpat bullrande ljud
någon/något kurrar
någon kurrar
något kurrar
magen kurrade
○ ofta i opersonlig konstruktion
det kurrar (i något)
det kurrade i magen
○ ofta med an­tydan om belåtenhet
duvorna kurrade och kuttrade
belagt sedan ca 1600; ljud­härmande
kurrakurrande, kurrning, kurr