publicerad: 2021  
känd känt kända
kän·da
adjektiv
1 som många känner till om person el. före­teelse
JFR 1bekant 2, berömd, omtalad
välkänd
känd (för något/att+verb/sats)
känd (för något)
känd (för sats)
känd (för att+verb)
känd (för någon)
känd (som någon/något)
känd (som någon)
känd (som något)
en känd författare; en känd aforism; kända vårsånger; staden är känd för sina många kyrkor; hon är känd för sin elaka tunga; hon har gjort sig känd som imitatör; hon är känd från tv; det är all­mänt känt att han dricker
belagt sedan 1430–50 (Hertig Fredrik av Normandie); fornsvenska känder; till känna
2 matematik vars värde är bekant
a och b brukar beteckna kända storheter, x och y okända
belagt sedan 1957