publicerad: 2021  
faktor faktorn faktorer
substantiv
fak`tor
1 en­dera av de storheter som in­går i en multiplikation
JFR multiplikand, multiplikator
multiplikation med faktorn 3
belagt sedan 1745; av lat. fac´tor, eg. 'görare, förfärdigare', till fac´ere 'göra'
2 om­ständighet som bi­drar till visst resultat
JFR förhållande 1
bakgrundsfaktorer; tidsfaktorn
en av­görande faktor; en bi­dragande faktor; klimatet är en faktor att räkna med; många sam­verkande faktorer ledde till olyckan
○ spec. i ärftlighets­lära
arvsfaktor
○ spec. äv. psykologi del av intelligens eller personlighet
verbal faktor
○ spec. äv. i sammansättn. för att ut­trycka (hög el. låg) före­komst av något
igenkänningsfaktor; kändisfaktor; mysfaktor
(låg) hipp­faktor
den mänskliga faktorn ofullkomlighet hos människanofta som en sorts ur­säkt för slarv och dylikt: fel­navigeringen berodde på den mänskliga faktorn
belagt sedan 1810
3 arbets­ledare vid tryckeri el. liknande arbets­plats
belagt sedan 1520