publicerad: 2021  
kännas vid kändes känts, presens känns
verb
kännas vi´d
● äv. fast sammansättn., se vidkännas erkänna an­svar för
någon känns vid någon/något
någon känns vid någon
någon känns vid något
ett miss­tag som hon inte ville kännas vid
○ äv. erkänna släktskap eller bekantskap med
hon vill inte kännas vid sitt barn; Petrus ville inte kännas vid Jesus
○ äv. försvagat känna igen som sin egendom
känns du vid den här pennan?
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska viþerkännas
kännas vidvidkännande