publicerad: 2021  
1ladda laddade laddat
verb
ladd`a
1 ofta med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad till­föra elektrisk energi (eller elektricitet) till
någon laddar (upp) något
ladda ett batteri; elektronen är negativt laddad
äv. bildligt, spec. i ut­tryck som an­ger arten av de känslor el. den in­ställning ett ord väcker
JFR laddad
ordet "straff" är negativt laddat; ordet "vård" är positivt laddat
spec. äv. i ett ut­tryck för att samla psykisk styrka
laget laddar (upp) batterierna in­för serie­starten
belagt sedan 1855; av lågtyska laden med samma betydelse; urspr. samma ord som fornsvenska laþa 'lasta; fylla'; jfr ur­sprung till lada
2 förse (eld­vapen, mina etc.) med ammunition eller spräng­laddning
någon laddar (upp) något (med något)
ladda och osäkra pistolen; geväret var bara laddat med hagel
äv. ut­vidgat förse med nöd­vändigt förbruknings­material
ladda kameran med ny film
äv. vanligen med partikelnupp fylla på förråden i något
ladda (upp) frysen in­för julen; ladda upp in­för helgen
i perfekt particip äv. bildligt fylld
någon är laddad
hon var laddad med frågor
belagt sedan 1710
3 vanligen med partikelnupp samla psykisk styrka in­för tävling eller dylikt
någon laddar (upp)
före den all­svenska starten laddade laget (upp) en vecka i Spanien
belagt sedan 1931
laddaladdande, laddning
2ladda laddan laddor
ladd·an
substantiv
ladd`a
dialektalt vanligen plur. typ av enkel fotbeklädnad t.ex. en toffel­liknande sko av filt, mest anv. inom­hus
belagt sedan ca 1895; sv. dial. ladd, ladda