publicerad: 2021  
landskap landskapet, plural landskap, bestämd plural landskapen
land·skap·et
substantiv
[lan`s-] el. [lan`ds-]
1 historisk lands­del ofta med vissa kulturella sär­drag bevarade
landskapsdräkt; Mälarlandskap
Sveriges 24 landskap; Norr­land består av landskapen Gästrik­land, Hälsing­land, Härje­dalen, Jämt­land, Lapp­land, Medel­pad, Norr­botten, Väster­botten och Ångerman­land
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska landskap, urspr. 'förhållandena i ett land'; till 1land!! i bet. 'landskap; lag­saga'
2 (lands­bygds)om­råde med karakteristisk natur
landskapsmåleri; bergslandskap; kulturlandskap; slättlandskap
ett yppigt grönt landskap; ett orört landskap
○ äv. något ut­vidgat
kontorslandskap
○ äv. om tavla som av­bildar natur
ett landskap i olja
○ äv. bildligt
själens landskap; valet inne­bar en förändring av det politiska landskapet
belagt sedan 1672
Jag trivs bäst i öppna landskap. Ulf Lundell, inlednings­raden till Öppna landskap (från Kär och galen, 1982)