publicerad: 2021  
1låda lådan lådor
låd·an
substantiv
lå`da
● mindre eller medelstor (fyr­kantig) behållare med plan botten och vanligen med sidorna vinkel­räta mot bottnen och mot var­andra; vanligen för förvaring av mindre bruks­föremål; ibland in­gående i möbel
JFR ask 2, 1box
lådfack; blomsterlåda; cigarrlåda; papplåda; skrivbordslåda; verktygslåda
en låda (något) en låda (med något)
han lade nycklarna i lådan; hon drog ut den översta lådan i byrån; han lade brevet på (brev)lådan
○ ibland som ett slags rymd­mått
en låda apelsiner
○ äv. om före­mål med liknande form men annan funktion vanligen i sammansättn.
gevärslåda; växellåda
○ äv. om mat­rätt som tillagats i (låd­liknande) form vanligen i sammansättn.
makaronilåda; sillåda
hålla låda var­dagligtprata länge och oavbrutethan älskade att hålla låda och han kunde roa sina åhörare i tim­tal
inte vara (den) vassaste kniven i lådan se kniv
svart låda (brand- och stötsäker) färd­registrator i (vissa) flyg­plandär planets kurs m.m. registreras; värde­full vid flyghaverier
belagt sedan 1477 (Stockholms Stads Tänkeböcker); fornsvenska lada; av lågtyska lade med samma betydelse, trol. samma ord som lade 'planka, bräde; butik'; jfr ur­sprung till boklåda; besläktat med latta; idiomet hålla låda (1906) trol. till (språk)låda i bet. 'liten låda med bibliska tänke­språk i'
2låda lådde lått, presens låder
verb
lå`da
● sitta fast vid något
vidlåda
något låder vid något
tungan lådde vid gommen
belagt sedan mitten av 1300-talet (Östgöta-Lagen); fornsvenska lodha, luþa; speciellt nord. ord av osäkert urspr.
lådalådande