publicerad: 2021  
lägga sig lade lagt, presens lägger
lägg·er sig
verb
lägg`a sig
1 placera sig i horisontell ställning mot under­laget
någon/något lägger sig (sätt) (någonstans) (tid)
någon lägger sig (sätt) (någonstans) (tid)
något lägger sig (sätt) (någonstans) (tid)
de lade sig rak­långa på marken
spec. gå till sängs
gå och lägga sig; hon lade sig tidigt den kvällen
äv. om icke-levande före­teelser
isen har lagt sig
äv. bildligt, spec. för­sätta sig i visst läge, viss situation eller dylikt
lägga sig i täten; lägga sig i bak­håll; lägga sig i träning
spec. äv. fri­villigt av­stå från (vidare) kamp t.ex. av taktiska skäl; upp­fattas som osportsligt
han lade sig mot klubbkamraten som där­igenom vann hela tävlingen
lägga sig platt se platt
lägga sig på försvar se försvar
lägga sig som bom­ull kring hjärtat ge stor tillfreds­ställelsedet var vinterns kallaste dag, och den varma glöggen lade sig som bom­ull kring hjärtat
lägga sig vinn om något se vinn
belagt sedan 1484 (Josua bok, Domare boken); fornsvenska läggia sik
2 av­sevärt minska i intensitet
JFR stillna
något lägger sig
vinden har lagt sig; värken lade sig till sist
belagt sedan 1693