publicerad: 2021  
1lära läran läror
lär·an
substantiv
lä`ra
1 sammanhängande system av an­taganden och på­ståenden som försöker förklara någon del av verkligheten så­väl om vetenskapliga som om religiösa system
treenighetslära; troslära; utvecklingslära; villolära
en lära (om något/sats)
en lära (om något)
en lära (om sats)
Darwins lära om arternas upp­komst; kyrkans lära om hel­vetet
○ spec. äv. i sammansättn. (samlad kunskap om) vetenskapsgren eller praktiskt verksamhets­område ofta i pedagogiska samman­hang
ekvationslära; hushållslära; språklära; verslära
○ äv. om mot­svarande hand­bok i sammansättn.
(NN:s) språk­lära
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska lära; av lågtyska lere med samma betydelse; till 2lära!!
2 knappast plur. praktisk yrkesundervisning särsk. i vissa hantverks­yrken
guldsmedslära; snickarlära
(i) lära (hos någon)
sättas i lära; han gick i lära hos en bagare
belagt sedan 1454 Timmermäns Skrå
2lära lärde lärt, presens lär
verb
lä`ra
1 ofta med partikel, sär­skiltupp, ut förmedla kunskaper eller färdigheter till (någon) i något, så att viss kompetens upp­nås
JFR undervisa
lärare
någon lär någon något/(att+)verb/sats
någon lär någon (att+) verb
någon lär någon något) verb
någon lär någon sats
någon lär ut något/sats (till någon)
någon lär ut något (till någon)
någon lär ut sats (till någon)
någon lär upp någon (till någon)
hon lärde honom att simma; hon lärde ut grammatik och fonetik; han skulle lära upp henne till guld­smed
○ äv. ironiskt eller dylikt, för att ut­trycka hot
jag ska nog lära dig att vara upp­käftig!
○ äv. bildligt om abstrakta före­teelser få att in­se
något lär någon något/(att+)verb/sats
något lär någon (att+) verb
något lär någon något) verb
något lär någon sats
erfarenheten hade lärt honom att det var bäst att tiga
lära någon mores se mores
lära någon veta hut se hut
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska lära 'lära; lära sig'; av lågtyska leren med samma betydelse; jfr ur­sprung till lärjunge, lärling
2 ibland med partikelnin (aktivt) skaffa sig kunskaper eller färdigheter i något, vanligen så att viss kompetens erhålls
någon lär (in) något
hon har lätt för att lära; han har ingen­ting lärt av miss­tagen; hon lärde in läxan utan­till
lära känna någon/något bli närmare bekant med någon/någotde lärde känna var­andra på gymnasiet; han lärde känna sin blivande make i Paris
belagt sedan ca 1420 Bonaventuras Betraktelser
läralärande
lära av, lära sig