publicerad: 2021  
lärjunge lärjungen lärjungar
lär|­jung·en
substantiv
[lä`r-]
person som an­sluter sig till eller håller på att till­ägna sig viss lära eller metod med el. utan under­visning av upphovs­mannen själv
JFR elev
(någons) lärjunge lärjunge (till någon)
Freuds lär­jungar; Linnés lär­jungar; en lär­junge till Rembrandt
spec. bibliskt
Jesus och hans tolv lär­jungar
äv. försvagat något ålderdomligt skolelev
läro­verkets 900 lär­jungar
belagt sedan 1454 (Timmermäns Skrå); fornsvenska läriunge; av lågtyska lerjunge 'lärling', till leren '(att) lära' och junge 'pojke'