publicerad: 2021  
maning maningen maningar
man·ing·en
substantiv
ma`ning
● något som manar särsk. på allvarligt el. hög­tidligt sätt
JFR uppmaning
en maning (till någon) (om något/att+verb)
en maning (till någon) (om något)
en maning (till någon) (om att+verb)
en maning (till någon) (att+verb)
en maning (till något/att+verb)
en maning (till något)
en maning (till att+verb)
landet nonchalerande alla maningar från om­världen att av­stå från prov­sprängningen
belagt sedan ca 1420 (Legenden om Gregorius af Armenien); fornsvenska maning; till 1mana!!