SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fägna [fäŋ`na] verb ~de ~t fägn·arglädja ngt högt.komm.det fägnar mig att höra att ni har det brafägna ngnsedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. fäghna, till fäghin ’glad’; jfr fager, foga, illfänas Subst.:vbid1-159291fägnande; vbid2-159291fägnad