fägna[fäŋ`na]verb ~de ~tfägn·ar●glädjangt högt.komm.det fägnar mig att höra att ni har det brafägna ngnsedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. fäghna, till fäghin ’glad’; jfr fager, foga, illfänasSubst.:vbid1-159291fägnande;vbid2-159291fägnad