SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 1mecka ingen böjning, neutrum substantiv [mek´a] äv. [mek`a] ● plats där något i särskilt hög grad utvecklas och blomstrar någots mecka Paris, konstens mecka belagt sedan 1965; till Mekka, namn på stad i nuvarande Saudiarabien SO Alfabetisk lista mc-smitare (smitare) meander subst. meanderbård (meander) meanderkrök (meander) mecenat subst. 1mecka subst. 2mecka verb 1med preposition 2med adv. 3med subst. med. (medicine) Till alla ordböcker