publicerad: 2021  
1med
preposition
1 i an­slutning till i fråga om något som beledsagar el. beledsagas av något annat
hon gick med systern till stationen
○ äv. i fråga om något som inne­fattas el. är in­räknat i något annat
vi är 5 med Erik; ett rum med kok­vrå
○ äv. försvagat hos
för­delen med statliga lån; det märkliga med boken var ...
i och med se i
med den äran se ära
med detsamma se densamma
med ens se ens
med mera se mer
belagt sedan 800-talet (runsten, Rök, Östergötland); runform miR, vanligen övrig runform miþ, fornsvenska mäþ 'med; hos'; gemensamt germanskt ord, besläktat med bl.a. grek. meta´ 'med; bland; efter'
2 under sam­verkan av någon annan aktivt handlande
diskutera med experter; träna med tv; um­gänget med familjen
○ äv. i fråga om opersonliga krafter som verkar i viss riktning
driva med strömmen
med tanke på se tanke
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
3 genom an­vändning av redskap el. annat hjälp­medel
betala med kontanter; slå i spiken med hammare; hans av­hopp sågs inte med blida ögon
○ äv. i fråga om abstrakta hjälp­medel
över­tyga åhörarna med (hjälp av) goda argument; han slutade talet med ett latinskt citat
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
4 i av­seende på någon/något som är före­mål för verksamhet el. betraktelse
en total brytning med grann­landet; han är svår att tas med
○ ofta med försvagad betydelse
det var gott med mat; det är roligt med positiva människor
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
2med
adverb
1 vanligen som verb­partikel i an­slutning särsk. i ut­tryck för del­tagande i något samman­hang
ta med mig ock­så!; får jag följa med?
○ äv. i ut­tryck för (viss) upp­levelse eller dylikt
han har varit med om mycket
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Uplands-Lagen
2 vanligen som verb­partikel under sam­verkan i ut­tryck för att någon an­sluter sig till viss verksamhet el. stånd­punkt
han tyckte att de skulle ta en paus, och de andra höll med honom; sjunga med i national­sången
○ äv. i ut­tryck för sam­tycke eller dylikt
hon gick med på en kompromiss; han är helt med på saken
belagt sedan 1526
3 var­dagligt också
han blev försenad och det blev de andra med; Helena är sjuk, och det är Susanna med
från och med se från
till och med se till
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
3med meden medar
även
mede meden medar
med·en
substantiv
me´d el. me`de
● skena på transport­medel som glider mot under­laget som vanligen är snö el. is
kälkmed; slädmed; sparkmed
○ äv. om andra liknande konstruktions­detaljer
en gung­stol med medar i trä; medarna på gung­hästen gick i grönt
belagt sedan ca 1635; jfr sv. dial. med 'trä­stång'; besläktat med iriska methos 'gränsmärke'