publicerad: 2021  
1min minen miner
min·en
substantiv
mi´n
● ansikts­uttryck som röjer viss sinnes­stämning
en glad min; en belåten min; en allvarlig min; en dyster min; en bister min; en besviken min
(göra) min (av något/att+verb)
(göra) min (av något)
(göra) min (av att+verb)
barnens miner var förväntans­fulla; inga sura miner här inte!
○ spec. om grimas eller dylikt
små­barnen gjorde (fula) miner åt var­andra
○ äv. mindre konkret om an­tydd av­sikt eller dylikt
han gjorde min av att vilja gå
hålla god min (i elakt spel) inte av­slöja sin negativa in­ställninghon höll god min i elakt spel när hon svarade på reporterns insinuanta frågor
inte röra en min inte ändra ansikts­uttrycktrots inre sinnes­rörelse eller dylikt: han rörde inte en min trots att åklagaren an­klagade honom för mer än 7 000 människors död
belagt sedan 1631; av franska mine; av bretonska min 'näbb; nos'
2min mitt mina
pronomen
min´
● som är förknippad med mig spec. genom ägande men äv. på annat sätt
JFR 1jag
mina föräldrar; var är mina glas­ögon?; min glädje var stor
○ ibland i substantivisk an­vändning
barnen måste lära sig att skilja mellan mitt och ditt; nu har jag gjort mitt så nu går jag hem
○ äv. försvagat, ofta i artighets­fraser
mina vänner!; mina damer och herrar!
○ äv. med starkt förbleknad betydelse i vissa ned­sättande ut­tryck
min idiot!; min stackare!
de mina mina an­hörigaunder hela resan plågades jag av längtan hem till de mina
för min del se del
min ringhet se ringhet
min själ se själ
belagt sedan 900-talet (runsten, Kärnbo, Södermanland (Sveriges runinskrifter)); runform min, fornsvenska min; gemensamt germanskt ord; bildat till stammen i mig; jfr ur­sprung till 1jag!!