publicerad: 2021
1moll
ingen böjning, utrum
substantiv
●
typ av tonart med en grundläggande treklang med ett helt och ett halvt tonsteg (en liten ters) mellan första och tredje tonen gärna uppfattad som melankolisk eller dylikt
JFR
dur
mollackord; mollskala; mollters; molltreklang
skilja på dur och moll; en pianokonsert i b moll
○
äv. bildligt
pessimistisk stämning
en framtidsvision som gick i moll; säsongen började i moll med sju raka förluster
belagt sedan 1776;
till lat. moll´is 'mjuk; vek; mild'; jfr ursprung till
muljera