SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`rbigå verb förbigick ~tt ~ngen ~ngna, pres. ~r för·bi|­gårlämna utan upp­märksamhet el. intresse NollJFRcohyponymhoppa över han förbigicks vid ut­nämningenofta i polemiska samman­hang (särsk. i ett ut­tryck)hans in­lägg är av den arten att det kan förbigås med tystnadäv. med konstruktionsväxlingund­gå upp­märksamheten hos hon undrade om något hade förbigått henneförbigå ngn/ngtsedan 1640Subst.:förbigående