SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 myrkott myrkotten myrkottar myr|kott·en substantiv my`rkott ● typ av fjälligt däggdjur som lever av myror och termiter som det fångar med sin långa, klibbiga tunga; förekommande i Asien och Afrika belagt sedan 1772; till myra och kotte (efter den rundade kroppsformen); jfr ursprung till igelkott SO Alfabetisk lista myr subst. myra subst. myrbagge subst. myriad subst. myrinvasion (invasion) myrkott subst. myrkrypning subst. myrlejon subst. myrlejon (lejon) myrlejonslända subst. myrlilja subst. Till alla ordböcker