publicerad: 2021  
mätare mätaren, plural mätare, bestämd plural mätarna
mät·ar·en
substantiv
`tare
1 vanligen i sammansättn. person som (yrkes­mässigt) sysslar med mätning av visst slag (som fram­går av samman­hanget)
belagt sedan 1469–70 (i sms.; (Kämnärsräkenskaper i Stockholms stads skottebok)) fornsvenska mätare; till mäta 1
2 apparat för automatisk mätning
mätarställning; hastighetsmätare; höjdmätare
en mätare (något)
en mätare som an­ger laddnings­tillståndet i batterierna
äv. om före­teelse som (mer informellt) an­tyder om­fattningen av något
de obe­arbetade siffrorna är värde­lösa som mätare på miss­bruket
belagt sedan 1800
3 typ av (natt)fjäril vars larver har ett egendomligt sätt att förflytta sig som ger in­tryck av att de mäter upp sin väg
mätarlarv; tallmätare
belagt sedan 1772