SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

¹nord norden

nord·en

substantiv

no´rd

1 endast obestämd form det väder­streck som på norra halv­klotet är mot­satt riktningen till solen vid dess middags­höjd särsk. vid an­givande av vindriktning

nordgräns; nordkust; nordost; nordpå; nordvart

svaga vindar över­vägande från nord

○ ibland som konventionell beteckning på en av spelarna i bridgeparti eller dylikt

Nord åter­kom med två sang

belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska nordh; av lågtyska nord eller nederländska noord; besläktat med grek. ner´teros 'nedre; undre'; jfr ur­sprung till 1norr!!

2 ofta bestämd form och då vanligen som namn nordlig del av visst om­råde ofta i namn eller dylikt; spec. om samman­fattningen av Sverige, Norge, Dan­mark, Fin­land och Is­land

Nordamerika; nordbo

uppe i kalla nord; du gamla, du fria, du fjäll­höga Nord; det goda politiska sam­arbetet i Norden

så in i norden var­dagligti mycket stor ut­sträckningskolbiblioteken är viktiga så in i norden

belagt sedan 1719

²nord

adverb

no´rd

● sär­skilt sjö­fart, meteorologi norr

SE ¹norr 1

belagt sedan 1664

SO

Alfabetisk lista

  nopprig adj.
  nopptång (noppa)
  nor subst.
  noradrenalin subst.
1nord subst.
2nord adv.
  Nordamerika (nord)
1nordan adv.
2nordan subst.
  nordanland subst.
  nordanland (nordan)

  Till   alla ordböcker