SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

ordningsmakt ordnings­makten

ordn·ings|­makt·en

substantiv

[å`rd-]

● vanligen bestämd form polismakt

○ äv. om grupp av polis­män

ordnings­makten bar bort några av de unga demonstranterna

belagt sedan 1871

SO

Alfabetisk lista

  ordningsbot subst.
  ordningsfråga subst.
  ordningsföljd subst.
  ordningsföljd (följd)
  ordningsförseelse subst.
  ordningsmakt subst.
  ordningsmakt (makt)
  ordningsman subst.
  ordningsmänniska (ordning)
  ordningspolis subst.
  ordningssinne (sinne)

  Till   alla ordböcker