SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 ordningsmakt ordningsmakten ordn·ings|makt·en substantiv [å`rd-] ● vanligen bestämd form polismakt ○ äv. om grupp av polismän ordningsmakten bar bort några av de unga demonstranterna belagt sedan 1871 SO Alfabetisk lista ordningsbot subst. ordningsfråga subst. ordningsföljd subst. ordningsföljd (följd) ordningsförseelse subst. ordningsmakt subst. ordningsmakt (makt) ordningsman subst. ordningsmänniska (ordning) ordningspolis subst. ordningssinne (sinne) Till alla ordböcker