SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
förnämite´t substantiv ~en ~er för·näm·itet·en1knappast plur. det att vara förnäm samh.seseförnäm 1 sedan 18462vanligen plur. förnäm person samh.yrk.stor­hertigar och an­dra förnämitetersedan 1847