publicerad: 2021  
orolig oroligt oroliga
o|­ro·lig
adjektiv
o`rolig
● som känner oro
MOTSATS 1lugn 2 JFR bekymrad, nervös 1, ängslig 1
orolig (för/över någon/något/att+verb/sats)
orolig (för någon)
orolig (för något)
orolig (för sats)
orolig (för att+verb)
orolig (över någon)
orolig (över något)
orolig (över sats)
orolig (över att+verb)
de var all­tid oroliga när dottern kom hem sent; polisen är orolig över den ökande brottsligheten
○ äv. något försvagat, med bi­betydelse av rast­löshet el. ny­fiken­het
en orolig själ; han är en orolig ande som hela tiden söker nya upp­levelser
○ äv. om (del av) varelse som visar tecken på oro genom att reagera på visst sätt
han är ofta orolig i magen; hans mage är orolig; hästarna trampade oroligt av och an (adverbial)
○ äv. om handling eller dylikt
hon kastade en orolig blick på sin chef
○ äv. om tids­period karakteriserad av oro
han vaknade sent efter en orolig natt
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning); fornsvenska oroliker; till rolig i den äldre bet. 'lugn'