publicerad: 2021  
oroa sig oroade oroat
verb
o`roa sig
● vara orolig
någon oroar sig (för/över någon/något/att+verb/sats)
någon oroar sig (för någon)
någon oroar sig (för något)
någon oroar sig (för sats)
någon oroar sig (för att+verb)
någon oroar sig (över någon)
någon oroar sig (över något)
någon oroar sig (över sats)
någon oroar sig (över att+verb)
hans föräldrar oroade sig för nästan allt; de mörka molnen är inget att oroa sig över
belagt sedan 1727
oroa sigoroande, 1oro