publicerad: 2021  
ovetande ingen böjning
o|­vet·ande
adjektiv
o`vetande
● som saknar kunskap eller med­vetenhet om viss före­teelse
JFR okunnig
(någon) ovetande
ovetande (om något/sats)
ovetande (om något)
ovetande (om sats)
de var lyckligt ovetande om vad som hade hänt; ovetande om var­andra gick de på samma teater­föreställning
någon ovetande utan någons kännedomhon in­ledde ett förhållande med en arbets­kamrat som henne ovetande var gift
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska ovitande