publicerad: 2021  
parkera parkerade parkerat
verb
[-ke´-]
● placera (for­don) på sär­skild uppställnings­plats vanligen i av­sikt att där­efter lämna det
felparkera; fickparkera
någon parkerar (något) (någonstans)
parkera cykeln; de parkerade bilen bak­om huset; det var inte lätt att parkera mellan de båda last­bilarna
○ någon gång äv. om for­donet placeras på sär­skild uppställnings­plats
bilen körde in och parkerade på gården
○ äv. med av­seende på andra före­teelser placera under viss tid
hunden var parkerad utan­för affären; han hade parkerat sin väska på sätet bred­vid sig
○ ibland äv. om person, lag eller dylikt vara placerad på viss plats i tävling eller dylikt
laget parkerar i toppen av tabellen
belagt sedan 1914; av franska parquer med samma betydelse, till parc i bet. 'upp­ställning av artilleri'; jfr ur­sprung till park
parkeraparkerande, parkering