publicerad: 2021  
1partitiv partitivt partitiva
part·it·iv
adjektiv
part´itiv el. part`itiv
● som ut­trycker att något ut­gör en del av en helhet särsk. om vissa grammatiska former
den partitiva artikeln "de" i franskan; partitiv betydelse ut­trycks i svenskan med hjälp av prepositionen "av", som i frasen "den äldste av bröderna"
belagt sedan 1826; av lat. partiti´vus med samma betydelse, till parti´tus 'delad', till parti´ri 'dela', till par´s 'del'; jfr ur­sprung till part
2partitiv partitivet
part·it·iv·et
substantiv
part`itiv el. part´itiv
● ett kasus som bl.a. an­vänds för att ut­trycka att något ut­gör en del av en helhet före­kommande bl.a. i finskan
(i) partitiv
belagt sedan 1843