publicerad: 2021  
1passiv passivt passiva
pass·iv
adjektiv
pass´iv
1 ofta något ned­sättande som under­låter att av egen kraft ut­rätta något ofta trots att det varit på­kallat
SYN. inaktiv MOTSATS 1aktiv 1 JFR overksam 1
människorna stod passiva och såg på när mannen miss­handlades; han förhöll sig passiv under debatten
○ äv. om handling eller dylikt
spela en passiv roll i berättelsen
○ äv. (om person) med sär­skilt tanke på viss verksamhet (och vanligen utan klandrande inne­börd)
passiva del­ägare i före­taget; hon är passiv med­lem och betalar allt­så bara medlemsavgiften
passiv döds­hjälp se dödshjälp
passiv rökning se rökning
passivt mot­stånd se motstånd
passivt ord­förråd se ordförråd
belagt sedan 1751; av lat. passi´vus 'lidande; overksam', till pat´i 'lida'; jfr ur­sprung till passion, patient
2 som ut­trycker att satsens subjekt är före­mål för (och inte upp­hov till) verb­handlingen om verbform
MOTSATS 1aktiv 2
i satsen "råttan jagas av katten" har verbet passiv form; de många passiva konstruktionerna gjorde ut­redningen svår­läst
belagt sedan 1806
2passiv passivet el. passiven, plural passiv el. passiver
pass·iv·et
substantiv
pass´iv
● en verbform som markerar att satsens subjekt är före­mål för (och inte upp­hov till) verb­handlingen
MOTSATS 2aktiv
i satsen "byggnaden förstördes" står verbet i passiv
belagt sedan 1753; se ur­sprung till passivum