publicerad: 2021  
penning penningen penningar
penn·ing·en
substantiv
penn`ing
● delvis ålderdomligt nu­mera vanligen i sammansättn. och i några ut­tryck mynt el. (någon gång) annat betalnings­medel
silverpenning
○ spec. som benämning på en gammal svensk mynt­enhet
en penning var i Svea­land 1/8 örtug
○ nu­mera vanligen mera med tanke på värdet än på det konkreta betalnings­medlet
penningbekymmer; penningplacering; penningvärde; handpenning
de kom över huset för en billig penning
○ spec. om belopp som ut­gör bi­drag, lön, av­gift eller dylikt i sammansättn.
föräldrapenning; sjukpenning; timpenning
○ äv. om rikedom, kapital eller dylikt, tänkt som personligt verkande kraft
penningen regerar
○ äv. om medalj eller dylikt i sammansättn.
minnespenning
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska pänninger; gemensamt germanskt ord av om­diskuterat urspr.; jfr ur­sprung till pfennig
Giv åt Stål en penning även,
eller tag ock min! Johan Ludvig Runeberg, De två dragonerna (i Fänrik Ståls sägner 1, 1848; den medaljerade dragonen ber general Sandels att även hans kamrat ska få tapperhets­medalj)