SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
förs`tukvist substantiv ~en ~ar för·stu|­kvist·en(täckt) ut­byggnad i an­slutning till för­stuga arkit.heminr.(på) förstukvistensedan 1652till kvist i bet. ’ut­grening’; jfr da., no. kvist ’vinds­kammare (som skjuter ut från taket)’