publicerad: 2021
1planka
plankan plankor
plank·an
substantiv
●
uppsågat, avlångt, fyrsidigt stycke trävirke av inte alltför liten bredd och tjocklek i Sverige minst 9 resp. (drygt) 2 tum
JFR
1bräda 1
planksågning; furuplanka
de köpte några plankor på en brädgård
○
äv. om mer bearbetat stycke trä av liknande form
en planka hade lossnat; husets murkna plankor
○
äv. om ansatsbräda för längdhopp
hon hoppade över 7 meter trots att hon inte träffade plankan
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium);
fornsvenska planka; av tyska Planke; av lat. plan´ca med samma betydelse; jfr ursprung till
plansch
2planka
plankade plankat
verb
1
vardagligt
smita in på ett evenemang genom annan väg än via biljettkontrollen
någon plankar (till något)
pojkarna brukade planka till matcherna
belagt sedan 1885;
till
1planka!!
2
vardagligt
plagiera
någon plankar någon/något
någon plankar någon
någon plankar något
planka en uppsats
○
spec. äv.
ta ut musik efter gehör och skriva ner noterna
planka en låt
belagt sedan 1914
plankaplankande, plankning