publicerad: 2021  
1planka plankan plankor
plank·an
substantiv
plank`a
● upp­sågat, av­långt, fyrsidigt stycke trä­virke av inte allt­för liten bredd och tjocklek i Sverige minst 9 resp. (drygt) 2 tum
JFR 1bräda 1
planksågning; furuplanka
de köpte några plankor på en bräd­gård
○ äv. om mer bearbetat stycke trä av liknande form
en planka hade lossnat; husets murkna plankor
○ äv. om ansats­bräda för längd­hopp
hon hoppade över 7 meter trots att hon inte träffade plankan
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska planka; av tyska Planke; av lat. plan´ca med samma betydelse; jfr ur­sprung till plansch
2planka plankade plankat
verb
plank`a
1 var­dagligt smita in på ett evenemang genom annan väg än via biljett­kontrollen
någon plankar (till något)
pojkarna brukade planka till matcherna
○ äv. ut­vidgat tjuvåka
någon plankar (någonstans)
planka på bussen
belagt sedan 1885; till 1planka!!
2 var­dagligt plagiera
någon plankar någon/något
någon plankar någon
någon plankar något
planka en upp­sats
○ spec. äv. ta ut musik efter gehör och skriva ner noterna
planka en låt
belagt sedan 1914
plankaplankande, plankning