publicerad: 2021
principal
principalen principaler
princip·al·en
substantiv
principa´l 
1
ålderdomligt
arbets- eller uppdragsgivare särsk. i affärslivet
någons principal
principal till någon
belagt sedan 1505 (brev från klosterbröderna Erland och Nils till abbedissan i Vadstena kloster (Skrifter och Handlingar));
fornsvenska principal; till lat. principa´lis 'ursprunglig; förnämst', till prin´ceps 'den förnämste'; jfr ursprung till
prins
2
huvudstämma i orgel
belagt sedan 1680
